Droppvis

 

Ner
faller orden
droppvis
möter laget under
fuktrosor slå ut
spår av vinglasets fot
söta dunster
i skuggan
pratet sinar.

I övre våningen

hemma hos lindblommorna

övar bikören.

Tagen av tonen 

försöker jag tyda:

ett O

ett ljust O

(naggas i kanten)

ett halvt O

månskäran

spädbarnets leende.

Klibbticka (Fomitopsis pinicola) Värmland, Sweden.jpg

Travers

 

På andra sidan fjärden

terminalen

med cisterner och rör

lysande likt en stad

på en grekisk ö.

 

Vår halvö

är som plattast här.

På andra sidan

vid Västerhavet

är landet vertikalt.

Fjäll som stupar ner

i fjordens grönsmälta,

ebbstränder med tång

saffransgul.

 

Långt ute

i det blyfärgade havet

står oljeriggar

som fröträd på ett hygge

några avställda

rostar

i en bukt av fjorden.

 

Från fjordbotten

slingrar vägen upp

till passet

med snö och is.

Svåra möten, bilar

som kryper utför,

husbilar som svajar i

fallvindarna.

 

Högt uppe blir bilden tydlig:

en renspolad klippvägg

där en glaciärtunga hängde

vid förra besöket.

Gröna rum

 

Maj är inbrottens månad.

Grönskan exploderar,

tar sig in i rum

för möten och sammanträden

ihop med många viga röster.

 

Där öppnar sig inre landskap

med gröna vandringsleder.

Tankar strömhoppar

ut genom öppna fönster.

 

Den förströdde klottraren

ser förvånad att han

textat ordet FRIHET.

 

Inte ens den mest högoktaniga

prataren når upp till

trädgårdssångarens frekvens

i parken utanför.

World of grass, Bollnäs garden, Hälsingl
White_bog,_Vitmyran,_Hälsingland,_Swed

Tuvull 

Tåget dunkar mot norr i juninatten.

Stämningen är hög ombord

hos hemvändare och turister med fjälldrömmar. 

Alla sitter uppe i sovvagnarna, halvklädda.

Sinnena fylls av nattljuset, ingen kan sova.

 

Det hörs sång och glada röster.

Vi hälsar på i grannkupéerna.

Jag erbjuds plats bredvid en man med gitarrlåda.

Han öppnar lådan

fylld med dubbla smörgåsar och dryckjom.

Mannen bjuder runt i kupén.

Sinnena vidgas. Det här är mer än en resa! 

 

Vi rullar genom dimslöjor och tunnlar av ljus grönska.

Jag drabbas av en himmelsk syn och ropar:

”Vi måste stanna!”

Jag greppar ett rött handtag

och tynger ner med kroppen. 

Nödbromsen fungerar

och tåget stannar på den stora myren

som är ett vitt hav av tuvull.

Fönstret sänks 

när jag rycker i det breda läderbandet.

Snart är jag ute i det vita,

kroppen är vit, stövlarna är svarta.

Likt en grönbena styltar jag ut på myren.

Hoppar mellan tuvorna.

Hör en röst, som i fjärran:

”Den tokfan drog i nödbromsen!”

Jag svävar vidare buren av

skratt och jubel. Någon applåderar.

Konduktören står på banvallen

 icke road.

I ett ögonblick av övermod -

ett hopp i vid båge, som Nurejev.

Jag hamnar i ett gungfly.

Sjunker djupare när jag försöker komma loss, sugs fast.

Lägger mig ner, fördelar kroppsvikten så mycket det går,

tar mig ålande till fastare mark.

Stövlarna blir kvar i dyn.

När jag reser mig upp,

allt annat än vit, är alla tysta.

Möter i vagnsfönstren

klasar

av spända ansikten.

Fotnot:

RUDOLF NUREJEV

1938-93, rysk dansör och koreograf.

Eysturoy, Faroe Islands 84-04-21.jpg

Höghus

 

På mage

med hakan över kanten

känner jag suget från avgrunden.

Långt där nere blånar havet

i en vaggande dyning. 

Lunnefåglar ligger på vattnet i flockar,

brösten lyser i solen som snöflingor.

 

Guanolukten stiger upp

från de varma stupen.

På balkonger med utsikt över Atlanten

sitter vitbrösten med svarta rockar,

morrar och skorrar.

I norr en havsörn

som glidflyger längs stupkanten,

utlöser en lavin av fåglar

som kastar sig utåt, neråt.

Ett fartyg närmar sig, en expedition.

Går in under stupen, på fredat område.

Jag kikarspanar på människorna på däck,

behängda med kameror och kikare.

Snart är alla igång. 

 

Andra skådare anländer -

stormfåglar som seglar längs skeppet 

utan att röra på vingarna.

De kollar in besökarna.

Fåglarna följs av stora ögon -

linser hos kameror och kikare.

 

För de vingburna

ett nytt lärande

trots tusentals terminer

i Nordatlantens larmande

lärovärk.

Trashure

 

Inåtvänder

ner i den växande

skräpkällaren.

 

Under taket flammar

nätverket ljudlöst

som upplyst av

nattlig åska

avlägsen.

 

 

Där kan man finna

det oväntade

det aldrig sedda

det aldrig uttalade.

 

Ta bara RANPAUPRAPAT.

Låter kanske som en stad

på norra Sumatra

men här på gatan

har i alla fall namnet

aldrig uttalats.

Städpatrullen

från firma

Användbarheten

har varit här

under natten.

 

Kvasten har gått i mitten

men utåt väggarna

tilltar vildheten -

härvor av trådar

hänger fritt.